Lunahoe’s Thoughts n Stuff

Kopplar in basen, känner trycket från förstärkaren, ser gamla vänner från åttan. Nice!

Så började min eftermiddag, som senare tyvärr fortlöpte i sjukdomens tecken. Gillas INTE!

Men för att hoppa på trenden med tidshopp (Källa: Harry Potter och Fången från Azkaban), så skulle jag vilja föra fokus till min morgon.
Denna började med ett besked i lyckans tecken! Marianne (tidigare benämnd som mentor och guru bl.a.) var borta. Ingen visste var hon var, men det enda säkra var att hon inte kunde hålla våran lektion på morgonen. Nice, säger jag och strosar iväg mot ett möte med den biffige norrlänningen, aka Ken. Han står och predikar om olika nationaldagar, vilket jag tycker är ack så roande. Endast av den enkla anledning att det är en sån dum grej att berätta om. Vi skrattar muntert, och jag lägger förmodligen av några kommentarer om hans renälskande släkte.

Senare så skall vi ha NaturOrientering. Det gör mig nerstämd, ända tills jag får veta vad vi skall ägna denna naturvetartid åt…. TEATER! Ah, mitt rätta element, trodde jag. Men pilutta mig, som en känd svensk barnboksfigur skulle ha uttryckt det.

Själv var jag otroligt entusiastisk inför uppgiften, dock så var mina medspelare inte hälften så på. Sandra ville inte leka sexuellt upphetsad gudinna, och Jacob förstod nog inte vad han skulle göra. Men inget ont mot dem, jag gillar dem båda mucho grande ändå!
Min ledarskaputbildning verkade inte heller ha satt så djupa spår i min hjärna, då jag (i och för sig) tog ledarrollen. Men sen kunde jag inte riktigt leva upp till min prästs förväntningar, hoppas jag inte brinner i helvetet för det sveket.

”Teatern” blev piss, men jag var minst lika glad som innan ändå! Av den enkla anledning att jag är jag, och jag har inga större bekymmer.

Men när vi ändå talar om bekymmer och liknande så kan jag väl även dra upp mina missöden på gympan idag!
Den utomordentligt vältänkande Anna hade planerat att vi skulle spela (leka?) mattrugby. Kul, tänker alla! Då kan man ju få lite mysfysisk kontakt med pojkarna, utan att behöva få skäll! Men tyvärr blev det onödigt lite kontakt med pojkar och alltför mycket kontakt med flickor, speciellt en. Elisa. Jag dödade henne minst 7 gånger på en halvtimme. Alla gånger var ju såklart misstag, men ändå så flyger hon som en vante. Kanske borde hon käka lite mer som Linus?
I alla fall, inga brutna ben, men mycket skuldkänslor i den där varma lokalen.
Senare i duschen så ägnade vi (män) oss på typiskt pojkmanér med att skrämma den mest homofobiske karln i huset. Jag och Yngve klängde lite lätt, och vi viftade även med snoppen mot Herr Magnus, icke uppskattat från hans sida, men ack så uppskattat från oss!
Vi fick några sköna skratt, och Magnus fick se sköna kukar (ett klassiskt uttryck som används alldeles för lite i svenskan).

Nu tillbaka till eftermiddagsscenariot.

Vi kan vår första egna låt nu, det känns bra. Nu väntar vi med människohunger på de två chilenarna! De behövs.

Nu skall jag dock fortsätta lära mig det mästerliga stycke som en gång blev skapat av en viss James.
Peace Out Everybody!

Oh.. btw. Skön kuk