Sjukt.
Kopplar in basen, känner trycket från förstärkaren, ser gamla vänner från åttan. Nice!
Så började min eftermiddag, som senare tyvärr fortlöpte i sjukdomens tecken. Gillas INTE!
Men för att hoppa på trenden med tidshopp (Källa: Harry Potter och Fången från Azkaban), så skulle jag vilja föra fokus till min morgon.
Denna började med ett besked i lyckans tecken! Marianne (tidigare benämnd som mentor och guru bl.a.) var borta. Ingen visste var hon var, men det enda säkra var att hon inte kunde hålla våran lektion på morgonen. Nice, säger jag och strosar iväg mot ett möte med den biffige norrlänningen, aka Ken. Han står och predikar om olika nationaldagar, vilket jag tycker är ack så roande. Endast av den enkla anledning att det är en sån dum grej att berätta om. Vi skrattar muntert, och jag lägger förmodligen av några kommentarer om hans renälskande släkte.
Senare så skall vi ha NaturOrientering. Det gör mig nerstämd, ända tills jag får veta vad vi skall ägna denna naturvetartid åt…. TEATER! Ah, mitt rätta element, trodde jag. Men pilutta mig, som en känd svensk barnboksfigur skulle ha uttryckt det.
Själv var jag otroligt entusiastisk inför uppgiften, dock så var mina medspelare inte hälften så på. Sandra ville inte leka sexuellt upphetsad gudinna, och Jacob förstod nog inte vad han skulle göra. Men inget ont mot dem, jag gillar dem båda mucho grande ändå!
Min ledarskaputbildning verkade inte heller ha satt så djupa spår i min hjärna, då jag (i och för sig) tog ledarrollen. Men sen kunde jag inte riktigt leva upp till min prästs förväntningar, hoppas jag inte brinner i helvetet för det sveket.
”Teatern” blev piss, men jag var minst lika glad som innan ändå! Av den enkla anledning att jag är jag, och jag har inga större bekymmer.
Men när vi ändå talar om bekymmer och liknande så kan jag väl även dra upp mina missöden på gympan idag!
Den utomordentligt vältänkande Anna hade planerat att vi skulle spela (leka?) mattrugby. Kul, tänker alla! Då kan man ju få lite mysfysisk kontakt med pojkarna, utan att behöva få skäll! Men tyvärr blev det onödigt lite kontakt med pojkar och alltför mycket kontakt med flickor, speciellt en. Elisa. Jag dödade henne minst 7 gånger på en halvtimme. Alla gånger var ju såklart misstag, men ändå så flyger hon som en vante. Kanske borde hon käka lite mer som Linus?
I alla fall, inga brutna ben, men mycket skuldkänslor i den där varma lokalen.
Senare i duschen så ägnade vi (män) oss på typiskt pojkmanér med att skrämma den mest homofobiske karln i huset. Jag och Yngve klängde lite lätt, och vi viftade även med snoppen mot Herr Magnus, icke uppskattat från hans sida, men ack så uppskattat från oss!
Vi fick några sköna skratt, och Magnus fick se sköna kukar (ett klassiskt uttryck som används alldeles för lite i svenskan).
Nu tillbaka till eftermiddagsscenariot.
Vi kan vår första egna låt nu, det känns bra. Nu väntar vi med människohunger på de två chilenarna! De behövs.
Nu skall jag dock fortsätta lära mig det mästerliga stycke som en gång blev skapat av en viss James.
Peace Out Everybody!
Oh.. btw. Skön kuk
Ännu en kreativ dag.
Aha, nu har jag faktiskt varit kreativ på riktigt! Jag har dels tillverkat klart Annelies julklapp, dels städat mitt rum, dels lärt mig tre låtar på bas och dessutom en på gitarr! Jag är en duktig pojke som förtjänar ett pris… en ny bas kanske?
Under dagen har jag varit munter ungefär hela tiden, min lyckliga tid är nu så att säga. Även om jag möjligtvis har varit uttråkad har jag varit på bra humör. Skolan närmar sig med raska kliv. Inte alltför kul, säger Linus. Men jag kom på att det nu bara är 10 dagar kvar tills vi får börja söka till gymnasiet! Väldigt uppmuntrande.
Jag fyller 16 snart också! Oja, jag börjar åldras. Mina ben faller samman och jag har rynkor på alla möjliga och omöjliga ställen.
Inte riktigt så kanske, men jag blir äldre, och det är schysst! Vi gillar att bli äldre.
Jag känner en tyngd inuti mig, en längtan. En längtan efter att ha en jävla massa pengar så att jag kan köpa en bas! Vet ännu inte helt säkert vad det blir för nån, men man kan ju tänka sig att den kommer vara bra skit!
Jag har upptäckt att trots att jag bara varit ifrån skolan ett litet tag nu, så saknar jag vissa personer. Detta suger, eftersom jag vet att jag kommer bryta ihop när sommaravslutningen kommer, men det är lugnt! Allt blir bra, som jag brukar säga.
På tal om sommar så närmar sig ju den också. Mm-m-mmm. Det gillar vi skarpt! Förhoppningsvis blir den bättre än förra sommaren.. eller, den SKA bli bättre än förra sommaren!
Blogg är en ganska enkel sak att ägna sig åt när man har tråkigt, man bara låter tankarna åka ut genom fingrarna, även om ämnena blir lite ihopblandade.
Jag fick dessutom höra igår att jag skriver sött. Det känns mysigt i magen och vi uppskattar sådana komplimanger! Ge mig flera sådana så kanske jag pryder hela den här bloggen med fluffiga björnar?
Peace Out Everybody
Ett nytt år. En ny början?
Nu har det äntligen hänt. Linus är tillbaka med full kraft. Han hade det dåligt några veckor, men det har han spottat på nu.
Det nya året, gymnasieåret, är inlett.
Detta tycker jag är en uppmuntrande tanke när man vet att inom några dagar så ska man träffa den kära haggan Marianne i huset-som-endast-gör-att-man-blir-irriterad, som skolan skulle hetat på indianspråk.
Jag uppskattar idén med gymnasium väldigt mycket, eftersom det faktiskt gör att man kan slippa grundskolans stenhårda och irriterande grepp om ens liv. Man får studera det man faktiskt vill veta nåt om (för det mesta i alla fall). Jag kanske är fel man att klaga över skolan, eftersom jag faktiskt har det ovanligt enkelt i tidigare nämnda statliga facilitet. Under hela min högstadietid har jag verkligen inte lagt ner många timmar (av min fritid) på skolarbete. Ändå kan jag skryta med, enligt mig, väldigt bra betyg. Men ändå så HATAR jag att vara i skolan, att få höra vad man ska kunna. Man får inte styra sitt eget lilla lärande, och det ogillar vi skarpt!
Jag har funderat ut en plan att stoppa skolans envälde över våran kunskap. Den involverar katter, honung, en ko på grönbete och två pingisbollar. (Kossan struken av anledning att det redan vistas så många sådana i skolans lokaler.)
Musik är det enda ämnet jag tycker det känns som om jag fördjupa mig i just nu. Möjligtvis samhällskunskap och politisk historia, annars NEJ! 95% av lektionerna jag går på känns meningslösa och ointressanta. Jag får sitta i en timme och kolla på en fransk undervisningsfilm, jag får sätta mig i ett litet eget rum och räkna matte. (Jag är supersmart.) Jag ogillar sättet man lär ut på, därför ska det bli skönt att börja gymnasiet, där jag hoppas på att börja jobba i stora elevgrupper och få tänka lite själv istället för att få massa fakta intryckt i huvudet på mig.
Men ja, nu tillbaka till början av inlägget. Jag är alltså en gladare person nu. Under de senaste dagarna, möjligtvis veckorna, så har jag bara haft en enda anledning att må dåligt.
Jag har varit en lycklig och munter person rakt igenom. Det känns bra att jag är mer här nu än jag var vid tidpunkten för senaste inlägget.
Jag har börjat lära mig läsa noter nu också, svårt som attan! De där små strecken kan minsann irritera så det förslår!
Nu känner jag att jag har ägnat tillräckligt med tid åt denna fina sida. Så nu blir det gitarr och baslärande för mig! Godnatt eller nåt!
Peace Out Everybody
